• Johannes Malmgren

Neuraths omtvistade empiriska marxism

I Otto Neurath möttes två av mellankrigstidens Wiens viktigaste idéströmningar, den logiska empirismen och marxismen. Så vad kännetecknade då Neuraths marxism? I följande text undersöks frågan genom två nyligen översatta och återutgivna artiklar av Neurath rörande marxismens förhållande till filosofiska världsåskådningar.





Neurath var en av de ledande deltagarna i Wienkretsen, och i hög grad en centralgestalt bakom den logiska empirismens utveckling. Neurath var en framträdande företrädare för fullständig socialisering i mellankrigstidens ekonomiska debatter i Österrike. Vid sidan av sin verksamhet som ekonom och vetenskapsfilosof var Neurath involverad i den bostadspolitik som kom att forma "röda Wien". Han tillhörde dessutom den säregna och heterogena skara marxister som präglade Österrikes socialdemokratiska parti: austromarxisterna.


Austromarxismen stod för ett försök till en slags mellanväg mellan revolutionära och reformistiska strömningar i arbetarrörelsen. Österrikes socialdemokratiska parti var en drivande kraft bakom den så kallade två-och-en-halv-internationalen som strävade efter att ena andra och tredje internationalen, och kritiserade båda för dogmatism. Efter första världskriget hade vänstern en stark position i partiet, och revolutionshotet var överhängande. Men istället för att följa utvecklingen i andra länder och upprätta en rådsrepublik bestående av arbetarråd, så använde austromarxisterna läget för att driva igenom en rad reformer. [1]


På senare år har en viss diskussion förekommit kring huruvida en del av Wienkretsens medlemmars vänsterpolitiska åsikter ger skäl att omvärdera relationen mellan politik och den logiska empirismen. De historiker som argumenterar för detta menar att den konventionella historieskrivningen tenderar att beskriva den logiska empirismen som politiskt neutral, när flera av dess företrädare i själva verket företrädde en politiskt engagerad vetenskapsfilosofi. Andra historiker har ifrågasatt ifall enskilda medlemmars vänsterpolitiska hållningar verkligen ger goda skäl att omvärdera historieskrivningen om Wienkretsen. [2]


Otto Neurath (1882–1945). // Foto: Heinrich Hoffman/Wikipedia

Neurath var den medlem i Wienkretsen vars skrifter i högst grad präglades av öppet politiskt engagemang. Till skillnad från andra logiska empirister både deltog Neurath i marxistiska kretsar och tog med sig sin logiska empirism in i dessa, och på samma sätt tog han med sin marxism in i Wienkretsen. Andra vänster-medlemmar, som Rudolf Carnap och Hans Hahn, undvek generellt sett att väva samman filosofiska och explicit politiska resonemang i sina verk. Så det är främst i Neuraths verk tydliga försök att relatera marxismen till den logiska empirismen kan gå att återfinna. Samtidigt är frågan om vilken sorts marxism Neurath stod för än idag omtvistad bland filosofihistoriker. [3] Denna marxism är därför en viktig pusselbit för att rekonstruera en eventuell logisk-empiristisk vänster. Under den följande rubriken kommer Neuraths marxism undersökas genom två artiklar han själv skrev i ämnet. Därefter relateras artiklarna till vad vi i övrigt vet om Neuraths marxism och ett förslag till hur han kan förstås i förhållande till de kretsar han ingick i ges.


En strikt empirisk sociologi

Tidningen Sociologica har nyligen publicerat engelska översättningar av två korta texter där Neurath avhandlar typiskt marxistiska frågor. [4] Den ena är en dräpande recension av Karl Mannheims Ideologie und Utopie, den andra är ett inlägg i en debatt i den austromarxistiska tidskriften Der Kampf om förhållandet mellan marxismen och olika filosofiska-politiska världsåskådningar. Dessa två artiklar är passande utgångspunkter för en diskussion av Neuraths marxism, eftersom båda artiklarna kretsar kring frågan om vad som karaktäriserar just marxismen.


Neurath var en militant motståndare till allt Wienkretsen uppfattade som metafysik. När Wittgensteins Tractatus logico-philosophicus skulle diskuteras i kretsen utropade Neurath ”Metafysik” så ofta att de andra medlemmarna bad honom humma ”M-m-m” istället. Neurath svarade att det vore enklare om han bara sa ”ej-M” om diskussionen kom att beröra något som inte var metafysik. [5]


När Wittgensteins Tractatus logico-philosophicus skulle diskuteras i kretsen utropade Neurath ”Metafysik” så ofta att de andra medlemmarna bad honom humma ”M-m-m” istället. Neurath svarade att det vore enklare om han bara sa ”ej-M” om diskussionen kom att beröra något som inte var metafysik.

Recensionen av Mannheims bok är framförallt ett angrepp på sådant Neurath uppfattar som metafysiska föreställningar. För Neurath är Mannheims föreställning om marxismen som världsåskådning utpräglat ”borgerligt-metafysisk”. Mannheim framställer marxismen som en av flera världsåskådningar, vid sidan av marxismen olika former av konservatism, liberalism och fascism, samtliga knutna till olika samhällsgrupper. Mannheim menar sig se på marxismen från en högre utsiktspunkt än marxisterna, ifrån vilken han konstruerar en syntes mellan världsåskådningarna. För marxisten Neurath är den hållningen jämförbar med att i en situation där vetenskap, teologi, magi och metafysik förekommer vilja konstruera en högre syntes av just magi, metafysik, teologi och vetenskap. [6]


I den andra artikeln adresserar Neurath förhållandet mellan marxism och världsåskådningar genom att kritisera själva frågan. För Neurath vilar frågan på antagandet att det vid sidan om vetenskapliga utsagor finns andra meningsfulla utsagor sammanhängande med olika filosofiska världsåskådningar. Men enligt Neurath finns inga ”filosofiska” utsagor vid sidan om de vetenskapliga som har någon betydelse, sådana utsagor ser han som metafysik. Marxismen för Neurath är en strikt anti-metafysisk och empirisk sociologi, den har inget behov av en filosofisk grund, inget behov av någon bakomliggande världsåskådning. [7]


Det vetenskapliga språket kännetecknas enligt Neurath av sin enhetlighet som gör att påståenden om observationer blir påståenden som förutsätter en ordning i världen. Vetenskapliga utsagor specificerar var och när någonting inträffar, de är vidare intersensoriska och intersubjektiva. Det innebär att de är lika giltiga för alla människor och alla sinnen. En kub kan beskrivas som en kub oavsett om man ser eller rör vid den. För Neurath är fysiken ett ideal när det gäller det vetenskapliga språket. Neurath menar att fysiken är fri från metafysik, fysiken uttrycks genom ett fysikalistiskt språk om rum-tidsangivelser. [8]


Den enhetliga vetenskap Neurath förordar delar inte upp sociala företeelser i strikta underområden som lag, religion eller arbetsliv, istället ska dessa olika områden förstås sammanvävda, som en del av en total social process.

I kritiken av Mannheim återkommer Neurath flera gånger till att marxismen är materialistisk, men Neuraths materialism är inte den konventionellt marxistiska. För Neurath är materialism detsamma som fysikalism. Neurath förkastar vidare distinktionen mellan Geisteswissenschaft och Naturwissenschaft, människor och natur kan studeras på samma sätt, och den som vill behålla distinktionen stöter enligt Neurath på stora svårigheter om denne vill undersöka djuruppfödning eller krig mellan myrsamhällen. Den enhetliga vetenskap Neurath förordar delar inte upp sociala företeelser i strikta underområden som lag, religion eller arbetsliv, istället ska dessa olika områden förstås sammanvävda, som en del av en total social process.


Det vetenskapliga språket syftar till att utesluta pseudopåståenden, och Neurath räknar upp en rad sådana påståenden han finner hos Mannheim. Mannheim skriver om “meningsassociationerna som gör världen till värld” [9] där Neurath menar att man borde skriva om villkor och dessas effekter. Marxismen har enligt Neurath till uppgift att göra korrekta förutsägelser om framtiden utifrån empiriskt testbara påståenden om sociala processer.


I kritiken av Karl Mannheim drar Neurath en skarp gräns mellan proletärt och borgerligt tänkande. Det borgerliga tänkandet är enligt Neurath låst i en konflikt mellan metafysik och vetenskap, därför kan det borgerliga tänkandet aldrig vara mer än till hälften vetenskapligt. Det proletära tänkandet har däremot ingen nytta av de metafysiska elementen i exempelvis den borgerliga sociologin. Tvärtom är den strikt empiriska marxistiska sociologin ett verktyg för att skingra metafysiska föreställningar om stat, nation, religion och andra företeelser Neurath menar kännetecknar den borgerliga sociologin. Sådana föreställningar används enligt Neurath ofta som vapen av de krafter som kämpar mot proletariatet. [10]


Neuraths marxistiska orientering

Efter att den bayerska revolutionen slagits ned ställdes Otto Neurath inför rätta för att ha arbetat för de revolutionära regeringarna. Neurath försvarade sitt arbete med att han blott var en “samhällstekniker” sysselsatt med de organisatoriska aspekterna av socialismens införande, och neutral till samtliga inblandade regeringar. I sitt anförande till Neuraths försvar kommenterade Otto Bauer att en marxist visserligen kan anklaga Neurath för att denne inte förstod att social förändring är beroende av politiska maktförhållanden, men ett sådant misstag är inte juridiskt straffbart. [11] Redan Neuraths samtida ställde sig med andra ord frågande till hans teknokratiska marxism, så vad säger de två artiklarna om denna?


Ibland har marxismen beskrivits som innehållande en inre spänning, med två marxistiska läger härledda från denna spänning där marxismen å ena sidan förstås som samhällsvetenskap, å andra sidan som kritik. [12] I Neuraths marxism finns inte ett spår av marxismen som kritik. För Neurath är marxismen en anti-metafysisk empirisk vetenskap, en sociologi som lever upp till de kriterier han menar kännetecknar all vetenskap. Översättaren av de två artiklarna beskriver Neuraths marxism som materialism, förstådd som fysikalism, plus bas–överbyggnad-distinktionen. [13] Den marxistiske forskaren ser enligt Neurath sina egna framsteg som utslag i överbyggnaden av förändringar som pågår i basen. Samtidigt hade Neurath inte en mekanistisk förståelse av relationen mellan bas–överbyggnad, han ansåg inte att ekonomiska faktorer ensidigt styr överbyggnaden. Otto Neurath skrev exempelvis om självuppfyllande profetior redan 1911, ett slags företeelser med ursprung i den ideologiska överbyggnaden som på egen hand kan påverka basen, långt innan Robert K. Mertons kända användande av begreppet. [14] I övrigt förkastade Neurath allt från den hegelska dialektiken till arbetsvärdeläran och marxismens antiutopiska hållning. [15] I ett försök att fastare rota Neurath i en marxistisk idétradition har Cartwright et al. pekat på en möjlig affinitet mellan Neuraths 30-talsskrifter med Labriolas och Plechanovs kritik av de marxister som försöker reducera historiska förlopp till att helt vara utslag av de ekonomiska faktorerna. Problemet med den hypotesen är att vi inte vet i vilken mån Neurath läste och uppskattade Plechanov eller Labriola. [16]


Neuraths avskalade empiriska marxism kan förstås mot bakgrund av den intellektuella miljön i Wien fram till 1934. Medan den tyska marxismen i hög grad kretsade kring debatter om principer, var austromarxisterna i större utsträckning intresserade av marxismen som tillämpad samhällsvetenskap. Bland de senare samsades nykantianer med beundrare av Ernst Mach. I Wien var helt enkelt kravet på ortodoxi betydligt mindre strängt än annorstädes. [17]


Att Neurath förknippar sin antimetafysiska position med proletariatet har också att göra med Neuraths syn på historisk utveckling.

Det artiklarna om marxismen i förhållande till världsåskådningar med all önskvärd tydlighet visar är hur Neurath relaterar sin antimetafysiska position angående vetenskap till sin politiska orientering, vidare hur marxismen förstås som en komponent i en enhetlig vetenskap. Att Neurath förknippar sin antimetafysiska position med proletariatet har också att göra med Neuraths syn på historisk utveckling. Jacobs och Otto har argumenterat för att Neurath skulle varit påverkad av den teori om kulturell evolution som företräds av James George Frazer i Den gyllene grenen. Enligt Frazer genomgår samhället en rad tidsåldrar: den magiska, den religiösa och tillslut den vetenskapliga. Det magiska tänkandet som kännetecknar den första tidsåldern har gemensamma drag med det vetenskapliga tänkandet i det att båda tankeformerna förutsätter en begriplig ordning i världen. Neurath associerar de olika tankeformerna med produktionssätt och klasser. Han menar att den historiska utvecklingen lett till en konflikt mellan det vetenskapliga tänkandet och det religiösa, där borgerligheten ingått en allians med religiösa och konservativa grupper, medan proletariatet attraheras av en enhetlig vetenskap som Neurath menar kommer vara den dominerande tankeformen under socialismen. [18]


Det oproblematiska förhållandet i Neuraths tänkande mellan vetenskap och proletariatets klassintressen är en möjlig förklaring till varför Neurath föredrog att se sig själv som opolitisk teknokrat hellre än som politiker. Separationen mellan det politiska och det ekonomiska framstår samtidigt som paradoxal i förhållande till Neuraths insisterande på att samhällslivets dimensioner ska förstås som en total process.


Trots att en slags teknokratisk futurism genomsyrade Wienkretsen så var Neuraths marxism udda där, vilket exempelvis framgår av meningsskiljaktigheter med Carnap om Neuraths önskan att inkludera politiska målsättningar i Wienkretsens ramverk för vetenskapens logik. Men den logiskt-empiristiska marxismen var lika udda i den austromarxistiska kretsen. Den är för säregen för att Neurath enkelt ska kunna passas in som en marxistisk ambassadör till Wienkretsen. Det är en marxism som inte så mycket vilar på dogmer och principer, som på en radikal tilltro till marxismen som en del av en enhetlig vetenskaplig orientering.


Johannes Malmgren har en masterexamen i medie- och kommunikationsvetenskap, och planerar att ta en ytterligare examen i idéhistoria. Han är huvudsakligen intresserad av samhällsvetenskapernas och de politiska idéernas historia.


Noter


  1. Raimund Loew. "The Politics of Austro-Marxism." New Left Review 118 (1979): 15-51. innehåller en koncis historik över austro-marxismen som politisk orientering.

  2. Thomas Uebel "What's Right about Carnap, Neurath and the Left Vienna Circle Thesis: A Refutation." Studies in History and Philosophy of Science 41, no. 2 (2010): 214-21. För en kritik av vänster-Wienkrets-tesen se: Sarah S. Richardson. "The Left Vienna Circle, Part 1. Carnap, Neurath, and the Left Vienna Circle Thesis." Studies in History and Philosophy of Science. Part A 40, no. 1 (2009): 14-24.

  3. Cartwright, et al. Otto Neurath : Philosophy between Science and Politics. Ideas in Context 38. (Cambridge: Cambridge University Press, 1996): 144.

  4. Otto Neurath. "Worldview and Marxism " Sociologica 14.1 (2020): 243-248. Otto Neurath. "Bourgeois Marxism. A Review Essay on Karl Mannheim, Ideologie und Utopie" Sociologica 14.1 (2020): 235-241.

  5. Cartwright, et al. Otto Neurath: 6.

  6. Otto Neurath. "Bourgeois Marxism.": 237.

  7. Otto Neurath. "Worldview and Marxism ": 243-244.

  8. Ibid. 244-245.

  9. Otto Neurath. "Bourgeois Marxism.": 240.

  10. Ibid.: 240-241.

  11. Cartwright, et al. Otto Neurath 229-230.

  12. Alvin Gouldner. The two Marxisms: Contradictions and anomalies in the development of theory. (Macmillan International Higher Education, 1980). Liknande idéer anförs exempelvis av Lucio Colletti. . From Rousseau to Lenin: Studies in Ideology and Society. NYU Press, 1974.

  13. Alan Scott. "Introduction to Otto Neurath's" Bourgeois Marxism"(1930) and" Worldview and Marxism"(1931)." Sociologica 14.1 (2020): 231.

  14. Otto Neurath. “Nationalökonomie und Wertlehre, a systematic study”. Journal for Economics, Social Policy and Administration 20. (Vienna, 1911): 52–114 Robert K. Merton, Robert. "The self-fulfilling prophecy." The antioch review 8.2 (1948): 193-210.

  15. Günther Sandner. "Political Polyphony Otto Neurath and Politics reconsidered." European Philosophy of Science–Philosophy of Science in Europe and the Viennese Heritage. (Springer, 2014): 211-222.

  16. Cartwright, et al. Otto Neurath: 236-244

  17. Andreas Kranebitter and Christoph Reinprecht. "Marxism Underground. Latent Marxism in Austrian Empirical Sociology." Österreichische Zeitschrift Für Soziologie 43, no. 3 (2018): 219-29.

  18. Struan Jacobs and Karl-Heinz Otto. "Otto neurath: Marxist member of the vienna circle." Auslegung: a journal of philosophy 16.2 1990: 175-189.



Referenser


Cartwright, Nancy, Jordi Cat, Lola Fleck, and Thomas Uebel. Otto Neurath : Philosophy between Science and Politics. Ideas in Context 38. Cambridge: Cambridge University Press, 1996.


Colletti, Lucio. From Rousseau to Lenin: Studies in Ideology and Society. NYU Press, 1974.


Gouldner, Alvin. The two Marxisms: Contradictions and anomalies in the development of theory. Macmillan International Higher Education, 1980.


Jacobs, Struan, and Karl-Heinz Otto. "Otto neurath: Marxist member of the vienna circle." Auslegung: a journal of philosophy 16.2 (1990): 175-189.


Kranebitter, Andreas, and Christoph Reinprecht. "Marxism Underground. Latent Marxism in Austrian Empirical Sociology." Österreichische Zeitschrift Für Soziologie 43, no. 3 2018: 219-29.


Loew, Raimund. "The Politics of Austro-Marxism." New Left Review 118 1979: 15-51.


Merton, Robert K. "The self-fulfilling prophecy." The antioch review 8.2 1948: 193-210.


Neurath, Otto. “Nationalökonomie und Wertlehre, a systematic study”. Journal for Economics, Social Policy and Administration 20. Vienna, (1911): 52–114.


Neurath, Otto. "Bourgeois Marxism. A Review Essay on Karl Mannheim, Ideologie und Utopie." Sociologica 14.1 (2020): 235-241.


Neurath, Otto. "Worldview and Marxism". Sociologica 14.1 (2020): 243-248.


Richardson, Sarah S. "The Left Vienna Circle, Part 1. Carnap, Neurath, and the Left Vienna Circle Thesis." Studies in History and Philosophy of Science. Part A 40, no. 1 (2009): 14-24.


Sandner, Günther. "Political Polyphony Otto Neurath and Politics reconsidered." European Philosophy of Science–Philosophy of Science in Europe and the Viennese Heritage. Springer, 2014: 211-222.


Scott, Alan. "Introduction to Otto Neurath's" Bourgeois Marxism"(1930) and" Worldview and Marxism"(1931)." Sociologica 14.1 (2020): 227-234.


Uebel, Thomas. "What's Right about Carnap, Neurath and the Left Vienna Circle Thesis: A Refutation." Studies in History and Philosophy of Science 41, no. 2 (2010): 214-21.